Eftersnack

Jakten på herrarnas tredjeplats gick i år het, från första steget. Från fjärde plats och neråt startade sex man inom 63 sekunder. Nästsist bland dem var Femman-fostrade Andreas Hall. Här berättar Kvarkenträffens webbmästare om dusten bakom VM-orienterarna Pasi Ikonen och Olli-Markus Taivainen.
”Direkt jag fick klartecken att starta var det full fart som gällde, något annat alternativ fanns inte. Samu Heiska hade löpt ut nio sekunder före mig och var fortfarande inom synhåll då jag kom till K-punkten. Jag visste att Juha Luomas (–41 sekunder) och Mikko Hölsös (–24 sekunder) ryggar inte var långt framför. Redan vid ettan var vi ett gäng på tre, jag hade sprungit ifatt Heiska och ukrainaren Ruslan Glebov som startade fem sekunder efter mig hade också anslutit.
Glebov drog upp ett så högt tempo att det bara var att ta rygg och försöka hålla koll på att det gick någorlunda åt rätt håll. Luomas och Hölsös ryggar syntes redan på väg mot trean. Vid fyran var vi ett gäng på fem löpare. Kort därefter sprang Glebov ifrån oss och farten sänktes betydligt i vår grupp.
Jag kände mig pigg och bekväm i orienteringen och gick upp för att dra. Jag visste att det skulle vara väldigt svårt att springa ifrån de andra och tänkte att min bästa chans var att hålla ett konstant högt tempo. Då kunde jag hoppas att åtminstone någon skulle krokna före slutuppgörelsen. Dessutom fanns det fler ryggar att plocka in.
Den enda bommen för oss kom vid den 16:e kontrollen, en mosse i ett tätt grönområde. Jag försökte säkra och gå via en sten men kom lite snett i alla fall och det tog en tid att reda ut det. Nu märkte jag att vår grupp hade utökats, Aapo Summanen som startat som tvåa och Tuomo Istolahti som gått ut som fyra var tillsammans med oss. På väg mot 17:e kontrollen kom Glebovs rygg inom synhåll igen. Plötsligt skymtade Taivainens rygg också. Jag hade inte helkoll på vilka placeringar vi kämpade om längre, tröttheten gjorde dylika matematiska uträkningar smått omöjliga, men jag insåg att det kunde ligga en pallplacering på spel.

Farten skruvades upp igen och fältet drogs ut. Det var fem ganska lätta kontroller som återstod så löpstyrkan skulle avgöra. Jag, Glebov och Heiska hade fått ett litet försprång till de andra och vi utökade det på väg mot den näst sista kontrollen. Glebov höll det högsta tempot och sprang ifrån oss. Jag hade på basen av hans fart i början redan siktat in mig i första hand på Heiska. Slutligen blev det ganska lätt för mig att ta fjärde platsen, på väg mot sista kontrollen kräktes Heiska upprepade gånger och hade inget att sätta emot.
Efter loppet då jag kom åt att kolla gps-uppföljningen märkte jag att Istolahti och Summanen sprungit i vår grupp redan långt innan jag fick syn på dem vid kontroll sexton. Om något är det väl ett tecken på att jag hade en bra dag, fullt fokus på orienteringen och inte på vem som sprang bakom mig. Jag märkte också att Taivainen var längre fram på banan än jag var då jag såg honom, något jag inte insåg medan jag sprang.
Trots en allt annat än godkänd insats i deltävling två får jag vara klart nöjd med årets Kvarkenträff. Jag tog ändå två topp-3-placeringar och hade endast VM-orienterare före mig i totalresultaten.”
Andreas Hall är född och uppvuxen i Smedsby, Korsholm och IF Femman. Som junior var han med och vann FM-guld i stafett och representerade Finland i nordiska mästerskapen. Efter att ha bott och studerat i Esbo sedan 2005 är han nu forskare vid Aalto-universitetet. Sedan årsskiftet tävlar han för Hiidenkiertäjät från Lojo och blev sjunde i Tiomila med klubbens lag. Han är också – sedan 2007 – webbmaster för Kvarkenträffen och har som bäst varit trea i tredagarstävlingen.

---

Konungens Ring på turné

Gustav II Adolf fick den på 1600-talet, av en bondedotter från Storkyro. Därom berättade Zacharias Topelius på 1800-talet. Nu är Konungens Ring tillbaka i Österbotten – och ställs ut i Korsholm, Vörå, Malax och Vasa.
Den lyckobringande ringen ur Fältskärns berättelser återkommer i form av det vandringspris som skapades inför IF Femmans elitligaorientering i Gamla Vasa år 2006. Ragna Weegar stod för designen, i österbottnisk granit. Minna Kauppi och Mats Haldin var de första vinnarna.
På ringens träunderlag ryms 36 namn, varav nio redan är ingraverade. Sedan 2007 bärs Konungens Ringar vidare av segrarna på tredagarstävlingen Kvarkenträffen, i år VM-orienterarna Marika Teini och Pasi Ikonen. Marika Teini har lånat ut sin ring, som nu visas upp i världsarvsbygden.
Turnéplanen är följande:
11-15.8   Korsholms kulturhus och bibliotek
18-24.8   Norrvalla, Vörå
25-29.8   Malax-Korsnäs hälsovårdscentral
30.8-6.9  Vasa simhall
Den 7 september (årsdagen av slaget vid Breitenfeld 1631, där Fältskärns berättelser börjar) återbördas Konungens Ring till Marika Teini på orienterings-FM i Jyväskylä. På Kvarkenträffen 16-18 juli 2015 står den på spel igen.
Vandringspriset bär, likt Topelius kreation, inskriptionen RRR. Det står för Rex Regi Rebellis, fritt översatt Konungen är konungens värsta motståndare. Det kan gälla en elitorienterare, likväl som alla och envar.
Stenringen åtföljs av Fältskärns berättelser i bokform, kartbilder och vägval från årets Kvarkenträff i Komossa, Ribäcken och Munsmo 17-19.7. Detta kan beskådas under normala öppettider på utställningsplatserna.
Varmt välkomna.

---