Del 1

<![CDATA[

Kalapi

Kalapää 20.7.2017
Berättare: Rasmus Tunis

På torsdagen den 20 juli kommer Kalapääs skogar igen att fyllas av ivriga orienterare. Eller Kalapiskouijin som den kallas i folkmun. Kalapää har utvecklats från ett träsk med omgivande skog till ett samhälle där folk odlat, gömt sig undan ryska soldater och stött kula med stenar.

Kalapääskogen fylldes senast av orienterare under veteranernas stafett-FM i fjol på kartan ritad av Jussi Silvennoinen. Och den har agerat tävlingsarena för ett flertal tävlingar ända sedan Alf Grop ritade den första kartan till FSOM-stafetten 1997. På samma karta finns fjolårets arena för Femmans deltävling i Kvarkenträffen. Det är i sig inte så konstigt i och med att avståndet mellan Norrändan av Kalapää träsk och Kuckus bara är tre kilometer. Men för att ta sig mellan punkterna med bil får man lov att ta en runda på 23 kilometer, något som är bra att hålla i minnet ifall ni någon gång skulle vilja utmana en bilist på den sträckan.

R2 FM-stafett i Kalapää 2016. Foto: Johanna Häggman

Kalapää har inte bara hemsökts av orienterare. På www.kalapi.nu hävdas att några vöråbor i början av 1700-talet tog sig till Kalapää träsk för att sänka ner Vörås kyrkklockor och andra värdesaker i träsket. De blev jagade av ryska soldater som under den stora ofreden var på jakt efter bland annat kyrkklockor, som kunde smältas ner till kanoner. Operationen kanske skulle ha gått vägen om inte några ryska soldater skulle ha kommit på Vöråborna och tagit livet av dem på väg hem genom skogen. Då inga vöråbor överlevde för att kunna berätta var de sänkt ner värdesakerna blev de aldrig återfunna. Kanske ligger de fortfarande någonstans på botten av träsket, eller lite högre upp i och med att träsket minskat i omfång på grund av diverse dikningsoperationer efter 1700-talet.

I början av 1900-talet var kyrkklockorna inte återfunna men samhället runt Kalapää träsk hade utvecklats. Till Kalapää tog man sig till att börja med på en stig mellan Keskis och Vörå kyrka och sedan på en så kallad kavelbro från Rökiö, en väg byggd av trädstammar. 1939 byggdes den om till en fem meter bred väg och på 60-talet breddades den till tio meter. Omvärlden öppnades. De bosatta sysslade främst med jordbruk, vilket man har fortsatt med i viss utsträckning, och vissa drygade ut förtjänsten med hembränning.

I dag har Kalapää 17 fast bosatta invånare, efter en rekorderlig folkökning vid senaste årsskifte. Då flyttade en familj med sju barn in i byn. Sommartid mångdubblas befolkningen, eftersom här finns 13 sommarvillor.

I huset invid Kalapääs simstrand inrättades en folkskola år 1928. Den verkade fram till 1945. En av de 42 som gått i folkskolan i Kalapää är Georg Höijer, som innehade Vörårekordet i spjut på 60,92 meter och rekordet i kula på 13,85 ända tills kommunsammanslagningen med Oravais. Då han växte upp fanns det flera idrottande ungdomar i Kalapää, men inte så många egentliga träningsanläggningar eller redskap. Det stoppade ändå inte idrottsentusiasterna som stötte kula med de stenar som fanns till hands.

Höijersgårdarna i Kalapää, Vörå. (1920-1960) Foto: Erik Hägglund (Svenska litteratursällskapet i Finland, Traditions- och lokalhistoriska samlingen i Österbotten)

Välkomin till Kalapi!]]>